Ny månad, ny tid, jag var tvngen att skriva några rader för det konstiga som ligger i luften just nu. Allt är förändrat, flera försvann, några nya kom till. 
Den nya månaden säger mig att jag ska vara mer öppen mot allt i livet. 

Snart börjar skolan, det känns konstigt. Men skönt, det är som början på slutet av en stor del av livet. Men livet går vidare och musiken kommer alltid att finnas där, Alla kommer inte finnas med mig, bara de som är så nära att de nästan är under huden. De är få, men jag älskar dem så starkt att jag inte kan beskriva det, de ända personer som aldrig har svikit mig och som aldrig skulle göra det vad som än händer. De som jag skulle offra mitt liv för.

Ny tid betyder chanser till att börja om, jag ser mycket väldigt klarare nu, jag är mindre rädd för sånt som skrämde skiten ur mig förut. Jag ser vad som är viktigt och oviktigt, jag vet vem jag kan släppa Jag vet vem jag vill kämpa mer för, och att det är inte hela världen när man misslyckas.  
Mycket ligger fortfarande i skuggan, jag har knappt börjat se ordentligt sånt kommer nog att ta tid, men jag ser så långt att jag kan se vad det var som stoppade mig förut och att nu är det bara att kliva över det, och det känns så mycket lättare när man inser vissa saker.

Jag träffade någon som saknade allt vad empati är, och gör det fortfarande, du kan inte skaffa dig det, jag tror att det finns hos alla men vissa förtränger det till den grad att set bara finns en otrygg elakhet som är den ända kännslan och som fyller hela kroppen. Innåt vet jag inte vad en sån person kan känna, men utåt syns egoism, missunandet  av sina nära och hat mot den som förstår och vill hjälpa.

Det blev lite mer text än vad tänkt men  nu när den nya tiden är här kommer inget vara lika i början och slut.

//..