vad jag skulle säga var att jag tror att jag börjar känna mig hemma här.

och nej, jag saknar inte göteborg, bara lite, ibland...

Jag trivs helt super i min korridor. Och det finns ett trevligt gäng i min nya klass. Men å andra sidan är det lungt här, inga fester, så kan man festa i andras korridorer istället!

Idag förberädde vi för en kommande tävling i veckan och efter att ha smygit runt i området och spanat in de andra ser det ut som att vi har en väldigt dålig chans att vinna.

Jag tappade så mycket kännslor när jag flyttade, vilket var bra, det blev mindre bagage, men om jag känner mig rätt så kommer jag hitta nya som tillslut leder mig till samma ställe som de gammla....

Det är mycket ramsor hela dagarna (och kvällarna ibland) men det är kul och jag hittar mer och mer hem...


Hej du det var ju ett tag sen sexhundra dagar om man räknar precis...

//..

Nu är jag upp packad och har fått igång internet.

Det är en hel del folk i området där jag bor och en hel del fester.
Det handlar om plugg igen men denna gång är inte staden viktig. Jag har Göteborg i hjärtat men denna nya stad i huvudet.
Jag bor i korridior och det är helt nytt.
Jag drömmer om mina gamla vänner på nätterna, hur jag skriker på dem i sömnen att de ska låta mig va och börja ett nytt liv här i den nya staden.

Det jag saknar nu är tjedjerökning och (rött)vin på en balkong. Men det kommer säkert senare.

Det som gör mig ledsen är alla som misstror mig. Att jag inte klarar mig, de ringer hela tiden och frågar om jag äter och sover och är social och liknande saker. Som om jag inte kan det där eller det värsta, de som försöker säga åt mig hur jag ska leva, typ gå dit prata med den va sån hitta något att prata om. Lalala, det löser sig om jag får göra det på mitt sätt. Inte annars.

åh kom inte närmre, åh snälla kom närmre, snälla kom närmre, snälla kom närmre, kom närmre...

//..

jag kanske är långsökt men var det bara jag som såg och kopplade?

(Ångest!)

//..

Kvällen är lite oförglömlig!

Det var planerat att ta EN öl, det blev så många fler.
På vägen hem fick jag lägga huvudet på en bra persons axel... Han la sitt huvud på mitt.
(Om några tmmar åker jag)
Min bästa vän sover här nu.

Jag fick tjugo minuter med den jag verkligen ville träffa, vi pratade om allt i livet just nu som kändes viktigt. Och jag hoppas få träffa honom snart igen och göra vad vi vill. (Det som ingen får veta om.)

Jag har så mycket kännslor i kroppen just nu att jag vill explodera och gråta och det gör jag snart.

Just nu tror jag att jag känner mig lycklig...

//..

Packa, massor av grejer och inte mycket plats.

Jag vetr inte vad jag ska göra av allt. Men jag ska ha så lite grejer som möjligt så det inte blr rörigt. Kläderna var det jobbigaste, jag trodde inte jag hade så mycket kläder och nu står det två stora bagar och två helt fylda plastpåsar på golvet i rummet. påsarna ska slängas. Ibland är det grymt att rensa.

Sen har jag ett möte senare idag med mågon som jag inte har träffat på ett tag. eller det beror på vem som frågar.
Mina vänner tror inte vi har träffats på flera månader men det var inte så för de behöver ju faktiskt inte veta allt.
Nej, ibland hör han av sig och så tar vi en promenad någonstans i skydd av mörker.

Det kanske låter löjligt men jag gillar att ha hemligheter för vissa människor som är bra på att lägga sig i för mycket.

Imorgon kväll går tåget mot något nytt i alla fall!

//..

 

Det är så länge sedan nu att jag inte vet varför jag slutade.
Nejdå, jag lever.

Det blev en hel del rökpauser, pratande i mörker och hemliga möten på platser för att säga hejdå till de som var lika modiga som jag och åkte ut i världen.

För tre dagar sedan bokade jag en tågbiljett till mitt nya hem. Jag avslöjar inte än var det är beläget, bara att jag lämnar Göteborg på obestämd tid nu. Men imorgon åker jag.

Men jag tog studenten och det var en av de lyckligaste stunderna hittils och det var bara på grund av en anledning.
Jag överlevde!
Inte plugg och hela den grejen, det var ju inga problem. Men jag överlevde människorna, och det är väldigt stort för mig. De som inte gav mig chanser i början gav mig en kram när vi vinglade fram på flaket, gammla fiender utbytte en skål på studentfesten. Just på grund av vetenskapen att detta var sista gången de tvingades vistas i samma rum.
Det var magiskt.

Jag har börjat höra av mig till vänner och bekanta om min flytt, vissa står som fågelhålkar och undrar VARFÖR?, hur kan du lämna Göteborg?
Andra har fullt schema och hinner absolut inte ses innan jag åker men säger att vi borde höras när jag är hemma och hälsar på. Okej tänkte jag och såg inte nummret mer.

Kanske den största nyheten som ingen vet är att jag har äntligen börjat skriva ner allt igen, alla tankar, alla dikter historier och drömmar. Jag sparar dem i en låda för att läsa och minnas när det känns som att jag håller på att glömma...

Det var allt just nu...

//..