Jag försöker få kontakt med dig, vill prata med dig och inte bara om sånt oviktigt som glider mellan fingrarna varje dag utam vad som egentligen händer.
Jag vet att det är någon som jagar dig i ditt huvud, i dina drömmar, och jag vill veta att det inte är jag, för det är inte så jag vill vara för dig, jag är din vän.
Du säger tyst att du tänker på någon, så tyst att du tror att jag inte hör. Men jag ser på dig att det är något och lyssnar extra noga. Men jag kan inte uppfatta hennes namn.

Jag blir förtvivlad ibland. En annan vän som är känd som Mella, är den som bidrar till min förtvivlan. Jag hatar henne mer än någonsig nu och för varje dag gör hon det värre för sig. Hon försöker vara trevlig, jag bryr mig inte om henne, hon blir tyken och jag bryr mig ännu mindre och börjar lämna henne.
I paniken börjar hon bli elak. Det börjar med små saker i skolan, det fortsätter med mer kommentarer som letar sig ut till mobilens sms. Men hon rör mig inte, hon är inte den första som försöker knäcka mig. 
Mitt skal är hårt och ogenomträngligt för hennes försök att såra mig, men med den exakta omvända metoden smälter jag som i under solen. 

Kyla är lätt att stänga ute, värme är svårt att inte släppa in.

Men i det stora hela är jag bara glad hela tiden, det bubblar som sockerdricka i min mage, jag sträcker ut armarna i luften, snurrar tre varv runt  och tar in allt som är bra och sälger ut allt det dåliga.

P.s. Den som förgyller min dag mest och bäst är Andreas, just nu skulle jag inte kunna tänka mig att gå utan en sån vän som han. d.s

//..

Nu är jag glad för många saker som fögyllde den här dagen.

Helt okej schema
Vi fick alltså vårat schema idag.
Lagom långa dagar och sovmorgon på mådag är typ allt som behövs för att vara nöjd med schemat. En annan rolig grej var att vi kommer att ha en kurs ihop med Andreas klass. Så då får jag jobba med honom på lektionerna och jag kan undvika mella med en bra ursekt. Hon verkar ha ngot emot honom och jag vill inte blanda in henne i våran rellation så jag tänker inte göra något åt att hon inte vill vara i närheten av honom.

Andreas
Det är helt galet magiskt, det känns som att vi har kännt varadra hela livet fast vi bara har pratat i två dagar. Magen säger mig att vi kommer vara vänner väldigt länge fram över.

De som dök upp och stöttade, fast jag inte trode at de skulle göra det
Flera har sagt till mig att jag har gjort rätt i hur jag hanterar det med mella, och att det blir svårare att hitta någon med en possetiv åsikt om henne. För en gång skull är det jag som står och får stöd frn folk som jag nu kommer att kalla riktiga väner.

Helt magiskt utekväl
Jag hade köppt vin för en gång skull och  tänkte mig en riktig fylla. Och så blev det, en bra fylla och vi dansade rut på gatorna in till en fest med massa trevliga mäniskor. Vi dansade och brydde oss inte om att vissa kollade konstigt på oss och vi var snyggast på festen och alla kollade med låna blickar efter oss när i dansade ut i natten.
Det var bra musik och när allt är så bra känner jag att livet lever. Det fins ingen smärta i kroppen, utan bara ren konsertlycka.

Sist är jag både glad och förvånad att jag överlevde de senaste fem dagarna som har varit. Deta är inte första dagen på rästen av mitt liv, detta är fortsättnnen av vad som har varit och kmmer bli.

I'd like to show you these streets
I'd like to go "Gothenburg" with you
I'd like to wrap my arms around you and
say that "I hope so too" when you say
"Yes, I think that everything is gonna be alright someday somehow"
(Billie the vision and the dancers - Someday Somehow)

//..

Igår började jag skolan igen eftern bra men kaotisk sommar. Det var rätt kul att träffa alla, det var konstigt att träffa Mella, hon var jätte nervös och pladrade på om allt möjligt som jag inte orkade lyssna på.
efter ett tag tg när hon märkte att jag inte ville vara med på hennes sätt vände det totalt och den gamla personen komm framm i ljuset och det var inte vackert.
 
Jag har istället börjat prata med Andreas i en paralellklass, vi har inte aft några ämnen ihop men vi började prata igår när båda satt själva i skolans cafeteia. Jag har sett honom under åren på skolan men aldrig tänkt mer på honom, men han var väldigt trevlig i alla fall.
 BAra sådär jätte spontatnt bytte vi nummer och efter skolan igår ringde han och frågade om vi skulle hitta på något så vi gick och fikade. Det var sådär nä tiden bara flyter förbi, vi satt och pratade om allt möjligt, han hade nyss kommit ut ur ett sån där långt örhållande som hade varit väldigt plågsamt på slutet och sa ganska direkt att han ville at vi skulle hålla det som vänner. Men det var bra, för han verkar vara för bra för att vara sann och det sämsta skle vara att förstöra allt genom att tro man ska behöva börja dejta och gå igenom de kladdigeterna ingen.
Näe, men han känns bra för mig. och älig på ett sånt sätt sm jg aldrg har upplevt från någon människa nån annan gång tidigare.
: )

Det känns inte så himla kul at behöva veta att jag ska behöva dras med Mella i ett helt år, för ju mer jag träffar henne ju illare tycker jag om henne.


I mitt sinnes himmel jag hör dem
tolv tonerna som aldrig dör
Välkänd melodi ifrån förr,
nu när mörkermännen samlas utanför min dörr
(Governor Andy - Som Salomos Sång)

//:.

Det har varit en sånhär vecka när jag inte kände för att skriva något alls här.
Det har inte hänt så himla mycket egentligen. Jag har träfat Daima en del och i fredags gick vi på Timo Räisänen, jag har inte gillar honom förut men så skickade en vän några låtar över msn och jag fastnade verkligen för hanns musik.

En annan vän som har strulat mycket i sommar är Mella, ett tag var allt bra mellan oss och helt plötsligt så flippade hon. jag fattade inte när det kom utan där stod hon helt plötsligt och allt gick åt helvette. Jag ser inte att vi kommer kunna bli vänner igen.  

Men vi komnmer att fortsätta famla i mörkret efter någon att ta stöd mot. För ju mer man stöder sig mot varandra, ju jusare kommer mörkrt att bli.

Hating is easy
and loving takes real character
Love ain't in fashion
in this hard stone cold hearted world
(Hanoi Rocks - In My Darkest Moment)

//..

Nu ha jag äntligen lyckats med att fixa en sån där bild längst upp i bloggen, och dessuton kunnar gjort den till en länk, tror jag i alla fall...

Och jag hatar folk som lägger upp hela musiktexter i inlägg för det är ändå ingen som orkar läsa dem. Men just idag fastnade jag för Anna Ternheim - Today is a Good Day, så jag lyckades även lägga upp texten så att den rullar runt i högermarginalen. Bra bra. 

Hela dagen har jag även letat efter modet att höra av mig till dig, min vän men jag är helt enkelt för feg, Och jag vet att vi skulle kunna vara braihop som vänner.

Och nu börjar raseriet krypa upp genom kroppen, lätt illamående, väldigt snurrig och ont i magen. Jag vill bara skrika rakt ut eller slå på något och jag har en aning om vad som utlöste det den här gången men det är inte dens fel som bara bryr sig.

Det var länge sedan jag kände dethär men ibland kan man bli så jävala förbannad bara genom att kolla på någon och så känns det just nu, det kryper i kroppen av ilska och jag vill bara att det ska försvinna! Men det är fastklistrat som ett äckel på min kropp och då går det inte att få bort.

Kan någon ränsa ut mig NU!

//.. 

Så galet konstigt, jag träffade en gammal vän och fich höra vad som änt det senaste och det var inte vad jag väntat mig.
Men jag är glad  för min väns skull och önskar att det kommer gå lika bra som det är just nu. Men jag vet inte, det är så konstigt, vad ska man vänta sig lixom. Och äligheten sken igenom direkt.
 Men jag troar att jag nu söker något närmare - kanske en riktig vän att kunna lita på...  

:)

//..

Du kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta....

//..

Ny månad, ny tid, jag var tvngen att skriva några rader för det konstiga som ligger i luften just nu. Allt är förändrat, flera försvann, några nya kom till. 
Den nya månaden säger mig att jag ska vara mer öppen mot allt i livet. 

Snart börjar skolan, det känns konstigt. Men skönt, det är som början på slutet av en stor del av livet. Men livet går vidare och musiken kommer alltid att finnas där, Alla kommer inte finnas med mig, bara de som är så nära att de nästan är under huden. De är få, men jag älskar dem så starkt att jag inte kan beskriva det, de ända personer som aldrig har svikit mig och som aldrig skulle göra det vad som än händer. De som jag skulle offra mitt liv för.

Ny tid betyder chanser till att börja om, jag ser mycket väldigt klarare nu, jag är mindre rädd för sånt som skrämde skiten ur mig förut. Jag ser vad som är viktigt och oviktigt, jag vet vem jag kan släppa Jag vet vem jag vill kämpa mer för, och att det är inte hela världen när man misslyckas.  
Mycket ligger fortfarande i skuggan, jag har knappt börjat se ordentligt sånt kommer nog att ta tid, men jag ser så långt att jag kan se vad det var som stoppade mig förut och att nu är det bara att kliva över det, och det känns så mycket lättare när man inser vissa saker.

Jag träffade någon som saknade allt vad empati är, och gör det fortfarande, du kan inte skaffa dig det, jag tror att det finns hos alla men vissa förtränger det till den grad att set bara finns en otrygg elakhet som är den ända kännslan och som fyller hela kroppen. Innåt vet jag inte vad en sån person kan känna, men utåt syns egoism, missunandet  av sina nära och hat mot den som förstår och vill hjälpa.

Det blev lite mer text än vad tänkt men  nu när den nya tiden är här kommer inget vara lika i början och slut.

//..