Igår började jag skolan igen eftern bra men kaotisk sommar. Det var rätt kul att träffa alla, det var konstigt att träffa Mella, hon var jätte nervös och pladrade på om allt möjligt som jag inte orkade lyssna på.
efter ett tag tg när hon märkte att jag inte ville vara med på hennes sätt vände det totalt och den gamla personen komm framm i ljuset och det var inte vackert.
 
Jag har istället börjat prata med Andreas i en paralellklass, vi har inte aft några ämnen ihop men vi började prata igår när båda satt själva i skolans cafeteia. Jag har sett honom under åren på skolan men aldrig tänkt mer på honom, men han var väldigt trevlig i alla fall.
 BAra sådär jätte spontatnt bytte vi nummer och efter skolan igår ringde han och frågade om vi skulle hitta på något så vi gick och fikade. Det var sådär nä tiden bara flyter förbi, vi satt och pratade om allt möjligt, han hade nyss kommit ut ur ett sån där långt örhållande som hade varit väldigt plågsamt på slutet och sa ganska direkt att han ville at vi skulle hålla det som vänner. Men det var bra, för han verkar vara för bra för att vara sann och det sämsta skle vara att förstöra allt genom att tro man ska behöva börja dejta och gå igenom de kladdigeterna ingen.
Näe, men han känns bra för mig. och älig på ett sånt sätt sm jg aldrg har upplevt från någon människa nån annan gång tidigare.
: )

Det känns inte så himla kul at behöva veta att jag ska behöva dras med Mella i ett helt år, för ju mer jag träffar henne ju illare tycker jag om henne.


I mitt sinnes himmel jag hör dem
tolv tonerna som aldrig dör
Välkänd melodi ifrån förr,
nu när mörkermännen samlas utanför min dörr
(Governor Andy - Som Salomos Sång)

//:.