Jag försöker få kontakt med dig, vill prata med dig och inte bara om sånt oviktigt som glider mellan fingrarna varje dag utam vad som egentligen händer.
Jag vet att det är någon som jagar dig i ditt huvud, i dina drömmar, och jag vill veta att det inte är jag, för det är inte så jag vill vara för dig, jag är din vän.
Du säger tyst att du tänker på någon, så tyst att du tror att jag inte hör. Men jag ser på dig att det är något och lyssnar extra noga. Men jag kan inte uppfatta hennes namn.

Jag blir förtvivlad ibland. En annan vän som är känd som Mella, är den som bidrar till min förtvivlan. Jag hatar henne mer än någonsig nu och för varje dag gör hon det värre för sig. Hon försöker vara trevlig, jag bryr mig inte om henne, hon blir tyken och jag bryr mig ännu mindre och börjar lämna henne.
I paniken börjar hon bli elak. Det börjar med små saker i skolan, det fortsätter med mer kommentarer som letar sig ut till mobilens sms. Men hon rör mig inte, hon är inte den första som försöker knäcka mig. 
Mitt skal är hårt och ogenomträngligt för hennes försök att såra mig, men med den exakta omvända metoden smälter jag som i under solen. 

Kyla är lätt att stänga ute, värme är svårt att inte släppa in.

Men i det stora hela är jag bara glad hela tiden, det bubblar som sockerdricka i min mage, jag sträcker ut armarna i luften, snurrar tre varv runt  och tar in allt som är bra och sälger ut allt det dåliga.

P.s. Den som förgyller min dag mest och bäst är Andreas, just nu skulle jag inte kunna tänka mig att gå utan en sån vän som han. d.s

//..