Okej. Nu är jag sådär arg och upprörd igen, jävligt surt jag hatar julen.
Jag vill inte ha några julklappar, hade till och med kunnat tänka mig att skänka allt till någon som ville/behövde ha dem mer än jag.

Hälst av allt, skulle jag på julafton vilja sätta mig på en mysig bar som inte är juldekorerad och dricka mig skitfull med en eller flera vänner. Det hade varit min ideal jul. Ingen plastig släckt inga plastiga sammtal som känns jobbiga och påtvingade.  Och jag slipper stressa runt och hitta julklappar till folk.

Det värsta av allt är nog julmaten. Det ända som jag egentligen inte får kväljningar av är potatis. Inte ens julmust är gott längre, och det smakar ju typ sok cola. Och det är inte så himla roligt att äta potatsi medan andra sitter och slafsar i sig all annan fet äcklig julmat.

Det är inte så att jag inte gillar att ge saker till folk, men det är inte kul att ge för att man måste. Jag är mer en sådan som lite mer spontant kan hitta något och köpa det till en vän som födelsedagspresent, eller bara en spontangrej för att jag tycker om dem. Men jag har alltid gillat spontanitet före planer och traditioner.

Den värsta personen under hela julen är min mamma, hon får övernatuliga duktighetskomplex och tvångstankar om att allt måste vara perfekt. Och så finns alla undertoner om när det är jätteviktigt att säga tack till en viss person eller krama någon och liknande. Jag missar alltid detta, fattar inte riktigt varför det måste övervisas hur tacksam man är för presenter, så min julafton slutar oftast med en utskällning från min mamma om hur otacksam och otrevlig jag är.
All denna ångest om hur perfekt allt måste vara bode inte finnas för om en grupp människor sammlas som tycker om varandra bode inga sura miner finnas.

Så i år kommer nog mitt uppror av en hel tids förtryckt ilska komma upp och om jag blir dragen åt sidan av min mamma i år igen på julafton och hon ber mig att "försöka vara trevlig mot alla" så kommer jag att explodera. Nej för det är inte okej längre, julen är en högtid för barn och deras lycka, inte för vuxna tvångstankar.

//..