Jag är inne i mitt vanliga mönster av ingen sömn igen, Men det konstigaste är att just nu när jag kan sova som minst så väntar jag på något sätt att du ska höra av dig. Du som jag har jobbat så länge på att inte villja veta av.
Men trotts allt är det bara du som förstår mig. Inte helt som jag vill, men det är du som förstod mina mönster och hur jag är. Men det hjälper inte, det som har hänt har orsakat för stora sår. När han sa att det inte blev något var du den första jag ville ringa ovh prata med, men så slog det mig att jag kan inte prata med dig längre. inte om något som vi hade och delade förut.

Jag fortsätter vända mig om men du finns inte där...

Det är ditt fel, du säger det och jag säger det, ingen förnekelse, inga lögner eller dåliga ursäkter.
Du har försökt att laga det men det känns som att vi är bortom lagning.
Så nu sitter jag här och önskar att du ville höra av dig, men jag vet att du inte kommer att göra det för du vet inners inne att det inte skullr fixa något. Så allt jag kan göra är att ha ett fönster öppet fönster fast jag fryser men jag kan inte sluta tända en ny ciggarett efter att den jag röker är slut, rummet är vitt av rök men mitt sinne är också fullt av rök.
Du är den som verkligen fattade och accepterade den jag är, men ditt sätt förstörde allt och jag vet inte om jag hatar eller älskar dig mest. Du räddade mig den där dagen för så länge sedan, men nu är jag bara rädd för hur du är mot mig...

Du var min bästa vän så länge, jag vet inte vad du är nu. Så Mella, hur kunde du göra såhär mot mig?

//..