Idag när jag satt och väntade på bussen hörde jag två äldre kvinnor prata med varandra. Oftast brukar jag inte "tjuvlyssna" på folk som sitter och pratar på allmän plats men det lät så tragiskt allt som de sa.

Kvinna 1: ...och den lägenheten var så vacker och jag bodde där i sex år, med den där mannen som jag träffade, men tillslut lämnade han mig för en 30 år ygre kvinna, och i samma veva märkte jag att det var råttor i lägenheten pga något bygge som skrämde upp råttorna. Så jag fick flytta till ett mindre ställe, men jag bodde bara där i nåt år för det funkade inte, och där jag bor nu är inte så bra heller... men nog om mig, hur länge var det du hade varit skilld?´

Kvinna 2: I fyra år, ja han träffade en ny, nej, han sa det inte direkt deras affär pågick i ett halvår och jag skulle inte enns i min vildaste fantasi tro att det var någon annan. Nej, faktiskt det kom som en chock när han berättade det....

Kvinna 1: Nä men oj nu står ju bussen där, vi får skynda oss!

De två kvinnorna springer iväg för att hiunna med bussen och jag sitter kvar och funderar på om de precis har lärt känna varandra, eller om de är gammla vänner som har träffats igen efter många år och berättar vad som har hänt.
Det tragiska var att hon som berättade om skilsmässan verkade bara försöka skratta bort hela historien på ett lite utsektande sätt, som att det inte var så noga utan mer ett halvroligt minne hon berättade om.   
Jag funderar på om man själv blir så när man blir gammal, skilld, ständigt letande efter man och lägenhet och alla kläder köppta på lindex?
Hämsk tanke tycker jag. Men en rolig tanke är att Mella kommer hem idag så jag får i alla fall träffa henne, så vi ska antgligen ut ikväll och fira att hon har kommit hem och att vi äntligen har sommarlov, så just nu känns det väldigt mycket bättre :)

Är du klar att gå ner på stan?
Jag är klar att gå ner på stan.
Är du klar att möta sanningsdan?
Som har byggts upp under så lång tid.
Falling down efter hela mitt liv
Vi går ner på stan 

(Sanningsdan - Säkert!)

//..