Jag tycker om dig väldigt mycket, du som läser min blogg altså, du är inte många kanske fyra - fem stycken, knappt det. Men du är bra, för du står ut med mig, men du vet inte vem jag är, utan bara någon halvmysko brud med väldigt mycket humörsvängningar.
Jag är precis den jag vill att du ska tro att jag är, namnet säger ju att mycket om mig handlat om musik, men jag kan berätta en sak till, förutom min stora kärlek till musik, har jag även en stor kärlek till livet och de som lever med mig. 
Stunder finns när jag hatar dom, likså stunder när jag hatar livet. Men vad skulle kärlek vara utan hat?
Ingenting.
Ju mer hat jag känner mot livet, ju mer älskar jag det i nästa stund, när allt fixade sig. När problemet löste sig är kännslan att vara nöjd med sig själv, bättre ju större problemet var. När bråken är över, när surhet har blivit skratt kan jag stanna upp i mitt inre bara för att se till att stunden och bilden fastnar i huvudet. Blicka ut över de som är med och fundera på varför de vill vara mina vänner, men sedan gå vidare utan att lägga för stor vikt vid det.

Jag tycker att det är bra att jag inte vet vem du är, precis som att du inte vet vem jag är. 
Det känns bra att du är annonym på min blogg, hade jag vetat exakt vilka alla var som läste vad jag skrev hade jag bara nojjat över att just du just nu tar del av vad jag har skrivit.
Jag riktar mig direkt till dig nu, tänk själv vilken ära att jag till och med talar direkt till dig genom mitt skrivande, inte att jag är något mycket bättre än någon annan, men jag vägrar utge mig i mitt riktiga namn. Och fortfarande sitter du kvar och slukar mina ord, och jag är djupt tacksam för detta.

Men jag är inte som alla andra, jag fattar  noll när det gäller att göra bloggen snygg.
Design, likamed va?? 
Jag hade kunnat anstränga mig och börjat med att lägga upp en skitsnygg banner med bloggnamn och en stor bild på mig själv där jag har redigerat bort alla mänskliga fel, som finnar födelsemärken dålig hy och liknande. Men redigera bilder tillhör också den typ av saker som jag inte har kunskaper i.
Jag har tidigare nämnt att jag hatar mode och allt sånt, jag hade antagligen fått fler läsare om det hade funnits en bild på mig med texten:
 "Jag är en målmedvetej tjej på x antal år som bor i stad x och pluggar på x gymnasiet. Jag kommer att skriva om mitt liv och mode om sådant som jag tycker är kul att göra. Jag älskar att shoppa när jag har råd annars sitter jag med mina vänner på cafe eller festar."
Jaha och? det finns tusen sådanna bloggar bode inte folk tröttna på att läsa om vad Lisa eller Sara hade på sig näre de gick ut på stan idag?  Tydligen inte, men jag skulle aldrig hänga ut mitt liv på nätet i både bild och text.
Men jag älskar att skriva, men bara om det jag känner för, om det handlar om  min dag, en tanke en fundering eller bara en hälsning till någon på mitt eget sätt.

Nu har jag tjatat färdigt så tack hej, nu ska jag ut och leva!

//..