Ikväll har jag skapat kaos. Roligt nog känns det helt underbart! Ingen kommer att fatta att det var jag som bidrog till kvällens kluvna ångestkänsla. Jag kunde ha väntat några dagar med att släppa nyheten och berättat allt när det redan var för sent att ändra eller göra något år den nya situationen.
Men då hade jag antagligen fått skit för att ha berättat allt för sent, eftersom alla vet att jag har stenkoll, så skulle de ha fattat att jag inte hade "missat" att säga något.
Okej, lite rörigt kanske, men slutsatsen av vad som hände är att det pågår en stor diskussion om vad som ska göras år detta nya problemdilemma. Jag är utanför eftersom jag bestämde mig för flera månader sedan och har inte velat runt allt för mycket.

all din kraft den är oslagbar
du når mig som ingen annan...
...så jag behöver dig i mitt liv
jag vill att du är kvar i gammal god stil
Snälla ge mig, mera hårdrock
(Lillasyster - Hårdrock)

Medans jag märkte hur kvällens händelse utvecklade sig, började jag fundera på hur jag själv hanterar kaos. 
För det händer ganska ofta att det sätts käppar och krokben överallt i vägen i livet, ett scenario var en fredagskväll när jag hade slut på cigaretter.
Så de närmaste affärerna hade stängt och jag hade en tid att passa för jag skulle träffa folk i stan. Det är ingen stor grej att inte få tag på cigaretter egentligen, men just ikväll var det ont om tid och jag hade varit på två ställen där det var stängt. Jag pratade med tre personer i telefon i omgångar och alla hade något som gjorde att kvällen gick mer bakåt än framåt. Två var sena och en var inte ens säker på att den ville följa med ut. 
Jag ville ha med alla och ha dem med i tid just den här kvällen, för det kändes viktigt. 
Så jag satte mig på spårvagnen för att åka och möta en av de som var sena, för hon bor närmastplatsen dit vi skulle tillslut.  
Situationen är alltså att jag är jättestressad, röksugen och allmänt irriterad, det är en sån där kväll när allt har gått år helvete och klockan har inte blivit alls mycket.
Vad jag gör när jag sitter på spårvagnen är att ta tre djupa andetag inom mig, och helt enkelt andas ut problemen. Jag försöker att få ut så mycket tankar som möjligt ur huvudet och låssas som att det är en vanlig dag på väg till skolan och inte en stressande kaotisk fredagskväll. 
När jag kommer fram till hållplatsen får jag vänta tio minuter på min vän, när hon kommer är hennes mamma med som kan hjälpa till att fixa cigg och köra oss till den platsen där vi skulle vara, på något helt magiskt sätt har aven de två resterande personer dykt upp på hållplatsen där vi ska vara och samtidigt ringer min mobil, och jag får reda på att eventet har flyttats fram 20 minuter så vi kan i lugn och ro gå till platsen vi skulle vara på och vara där i god tid tills allt började. 
Kvällen blev riktigt lyckad och all stress och kaos hade nästan ramlat av mig redan på spårvagnen.
Min teori är alltså att om man tvingar sig själv att vägra se kaoset så kommer set att försvinna!   

//..