(Fortfarande inget nytt med den jag förlorade, det är fortfarande förlorat.)

Det har varit dött ett tag nu, nästan som att jag ville lägga mig ner och dö själv. Men iställel la jag mig ner på marken och tjedjerökte tills det inte smakade så mycket mer än saliv och nicotin.
Saknade smaken av dina läppar, men visste att de aldrig skulle mötas igen. Sedan läste jag en bok om längtan och sorg och grät på slutet när lilla Lucy spindel dog ur sin koma i rummet på fjortonde våningen.

Sedan funderade jag mer och kunde inte tänka så det blev mer kedjerökning.
Mitt i rökdimman klarnade allt i huvudet och jag visste vad jag skulle göra, eller i alla fall hur jag skulle börja så jag började med listor, och det blev många listor.
Långa och korta, omöjliga och möjliga. vissa kommer jag att spara och vissa har jag redan glömt men huvudasken var att jag tillslut har lyckats strukturera upp livet lite mer och kanske tillslut sluta vänta på omöjliga saker i livet...

(Låttext)

//..