Det är så länge sedan nu att jag inte vet varför jag slutade.
Nejdå, jag lever.

Det blev en hel del rökpauser, pratande i mörker och hemliga möten på platser för att säga hejdå till de som var lika modiga som jag och åkte ut i världen.

För tre dagar sedan bokade jag en tågbiljett till mitt nya hem. Jag avslöjar inte än var det är beläget, bara att jag lämnar Göteborg på obestämd tid nu. Men imorgon åker jag.

Men jag tog studenten och det var en av de lyckligaste stunderna hittils och det var bara på grund av en anledning.
Jag överlevde!
Inte plugg och hela den grejen, det var ju inga problem. Men jag överlevde människorna, och det är väldigt stort för mig. De som inte gav mig chanser i början gav mig en kram när vi vinglade fram på flaket, gammla fiender utbytte en skål på studentfesten. Just på grund av vetenskapen att detta var sista gången de tvingades vistas i samma rum.
Det var magiskt.

Jag har börjat höra av mig till vänner och bekanta om min flytt, vissa står som fågelhålkar och undrar VARFÖR?, hur kan du lämna Göteborg?
Andra har fullt schema och hinner absolut inte ses innan jag åker men säger att vi borde höras när jag är hemma och hälsar på. Okej tänkte jag och såg inte nummret mer.

Kanske den största nyheten som ingen vet är att jag har äntligen börjat skriva ner allt igen, alla tankar, alla dikter historier och drömmar. Jag sparar dem i en låda för att läsa och minnas när det känns som att jag håller på att glömma...

Det var allt just nu...

//..