Nu är jag upp packad och har fått igång internet.

Det är en hel del folk i området där jag bor och en hel del fester.
Det handlar om plugg igen men denna gång är inte staden viktig. Jag har Göteborg i hjärtat men denna nya stad i huvudet.
Jag bor i korridior och det är helt nytt.
Jag drömmer om mina gamla vänner på nätterna, hur jag skriker på dem i sömnen att de ska låta mig va och börja ett nytt liv här i den nya staden.

Det jag saknar nu är tjedjerökning och (rött)vin på en balkong. Men det kommer säkert senare.

Det som gör mig ledsen är alla som misstror mig. Att jag inte klarar mig, de ringer hela tiden och frågar om jag äter och sover och är social och liknande saker. Som om jag inte kan det där eller det värsta, de som försöker säga åt mig hur jag ska leva, typ gå dit prata med den va sån hitta något att prata om. Lalala, det löser sig om jag får göra det på mitt sätt. Inte annars.

åh kom inte närmre, åh snälla kom närmre, snälla kom närmre, snälla kom närmre, kom närmre...

//..