Eller egentligen så kommer hela den veckan bli hysterisk.
En vän som bor i ett fjäran land härifrån sätter sig på ett plan hit och landar på landvetter den 18 november.
Inga mer tårar...
Vi ska sitta på caféer och prata om allt vi har missat.
Den 21 november fyller vi båda 18 och då ska vi ut, och ni kommer att se oss, höra oss och avundas oss. Det kommer att bli oförglömlöigt men tårarna kommer kmomma tillbacks två veckor senare när du ska hem igen och igen vara så fruktansvärt långt från mig igen.
Jag pratat världigt ogärna om dig, de dagarna du inte är här försöker jag glömma att du finns, vi pratar inte så ofta med varandra om vi inte är ihop, det är inte samma.
Men i två veckor i november kommer allt kännsa som hemma. Vi hör ihop min vän, och en dag kommer vi inte behöva ha månader och mil emellan oss...

//..